Efter förra sommaren som jag förstörde av allt grubblande, lovade jag mig själv att aldrig mer gå och vänta en vår och sommar till på ett jobb. Ändå går jag här och mår skit över att inte veta. Tiden är min värsta fiende. Jag har alltid min 64% tjänst som springvikarie att falla till baka på. Men vem vill det och vem klarar sig på 64% tjänst. Denna gången tror jag verkligen inte att det löser sig som alla säger till mig.
Saken blev inte bättre av att den tjänsten jag hade hoppats på inte ska tillsättas. Vad har jag valt för yrke egentligen? Tankarna far runt i huvudet.....
Kankse det är dags att sadla om? Men till vad? Då ska man även sitta i skolbänken i flera år igen och vara fattig student. Jag har redan ett härligt studielån, ett studelån som jag har tagit för att studera något som jag älskar, men vad får man för det...
Jag ska börja en lång resa på 2 år i höst. Jag ska läsa in specialpedagogik, men är detta rätt då? Och ger det mig något jobb?
Tänk att jobb kan ta upp en så stor del av ens tankeverksamhet, när det borde vara att njuta av livet, familjen, solen och sommarlov.....
